mhm det är ett ständigt bekymmer med dom. inte för alla såklart. vissa hittar den perfekta i de tidiga åren, medans andra aldrig hittar the one. jag börjar bli lite trött på det här nu. när jag äntligen hittar någon som verkar okej, så visar det sig alltid att den personen är ett svin. ringer bara/ sms:ar bara på nätterna och vill ständigt ses hemma hos nån typ "kolla" film eller nåt liknande. sen när man testar lite nya, som egentlinge inte är min stil, då är dom alldeles för mesiga och snälla och det blir liksom ingen spänning i det hela. sen kan det bero på att jag tröttnar på efter fyra gånger. men itne så konstigt när dom bara vill ligga och kolla film hela tiden! jag får damp tillslut. måste göra någongting, annars så tröttnar jag på en gång. säger sig väll självt. okej kanske de två första gångerna man ses, men hur mkt lär man tjäna varandra då liksom?  jag vet inte, är jag för kräsen av mig, ställer jag för stora krav på de stackarna.
jag vet svaret själv  men va fan, jag är som Göran. jag vill hitta någon som är 100 %, men enligt Ann så går ju inte det. går bara att ha ett förhållande som funkar till 85% möjligtvis 90% men inte mer.. haha. nej men seriöst, hatar sånt här, vrf träffar man bara idioter för? kanske är det för att jag inte är förhållande typen, jag lägger inte ner tillräckligt med energi?
men nu iaf, träffat nån, är kär upp över öronen.. åhh har ni känt så där nångång. det pirrar i hela kroppen verkligen, magen typ vrider sig och man mår nästan illa. jag kan knappt kolla på personen, knappt säga Hej,. hallå ett Hej, hur svårt är det liksom. men nej det går inte. får inte fram ett ord när jag träffar hnonom, men åh vad jag vill. hara bara pratat med han en gång, eller statistiskt sett är det väll två, men den alldra första gången räknas fan inte..och självklart så hör jag från olika håll att det inte är någon bra kille... jahopp, vilken suprise Emma! men tänker att nångång måste väll ändå personen i fråga förändra sig?! eller ? man kan ju inte alltid gå runt och bete sig så där, eller så kan man det... traksigt

men det är kanske lika bra, snart börjar skolan igen och man återgår till vardagen, jag här i karlskoga,  han i en betydligt större stad.. bara att gilla läget.. nångång måste man väll ändå hitta The one, eller ?



 i skuggan av värmen, sjukt fin film. tänk och hitta en sån där kille !