Från att ha träffats nästan varje dag och pratat i telefon varje dag till att endast kommunicera via mail och nylleboken är rent ut sagt skit jobbigt. Men de få stunder vi hinner skriva till varandra via chatten bildas ett enda stort lyckorus i hela kroppen. Hon känns så nära, fastän hon är så långt borta.

Det är nu man upptäcker vilka som är ens riktiga vänner. spelar ingen roll hur länge man är i från varandra eller vart personerna i fråga befinner sig. Man hittar ändå tillbaka till varandra och tappar aldrig kontakten. Det är också nu man förstår vilken erhört stor betydelse vissa personer har i ens liv. Att det finns en liten skara människor här på jorden som man helt enkelt inte kan klara sig utan och som man alltid kommer hålla kontakten med.

Jag säger bara det, ni som har turen att ha era kära vänner i er närhet och som ni kan umgås med varje dag, ta vara på de stunder. Om en vecka försinner ännu en underbar vän från charleswood, min sista nära vän som är ska ut på äventyr, ut i stora vida världen. Det tragiska är att vi hinner ses alltför sällan, jobbar om varandra hela tiden..Vi har inte setts på över en vecka, nästan två! Tragkisk! (Eller ja vi sågs i lördags inne på HEAVEN och vi ses väll på ICA någongång i bland, men det räknas inte).

Nu kanske ni förstår varför jag inte heller tänker och vill vara kvar här alltför länge till?


behöver jag skriva att jag kommer sakna dig? (bild från Majas "kalas"  i somras, därav den väldigt färgglada klännigen! hehe)