Ungefär det intrycket  fick jag idag. Första gången jag vickade på högstadiet. Hade totalt glömt bort hur det var och man fick lite flashbacks. Man tror ju alltid att killarna ska vara värst, men den här gången var det tjejerna. Shiet alltså. Första kommentaren jag fick av en kaxig tjej i årskurs åtta var- vad fan glod du på? självklart glodde jag ju då bara ännu meradå. Lilla jag på 8 skollinjaler kanske inte får så mycket respekt. Jag är inte heller den typen som skriker och gapar. Det brukar ändå inte leta någonvart, utan gör oftast allt mycket värre. Oftast beror detta betende på något, att de beter sig på ett sätt som inte är accepterat inom skolansvärld. Av egna erfarenheter är det oftast där hemma som problemen finns. Har hjälpt och vuxit upp med ett X antal fosterbarn och hjälpt dem på fötter igen och jag känner igen deras betende. Men nog om det. Hur som helst så var hon inte den enda lite bråkiga typen, utan det fanns några fler och konstigt nog satt dessa tillsammans.  Jag insåg snabbt att det inte är någon idé att börja tjaffsa med dem, dem kommer ändå inte att göra ett skit. Istället använde jag mig av omvänd pedagogik om det nu kallas så? ingen anning. Istället för att skälla ut dem och "gå emot" dem, försökte jag "gå med" dem. Jag tog en stol och satt mig vid dem och började prata om allt mellan himmel och jord och sånt jag trodde berörde dem. Kissie var ett väldigt populärt ämne vill jag lova! 10 minuter senare är de som helt andra personer och det är som vilka ungdomar som helst. och tro det eller ej, men det började till och med med uppgifterna.

Så för att vara första gången på högstadiet tycker jag att det gick helt ok. Ska dit imorgon med, men bara till 14,30 för sen måste jag till HEAVEN och de goa damerna =)