Sorry för dålig uppdatering. Har varken haft lust eller ork till det.. Har ägnat hela helgen åt att tänka, tänka, tänka, umgåtts med familjen och tänkt ännu mera. Ni som varit/ är i samma sits som jag just nu vet hur j'ävla jobbigt det är rentutsagt. Den här jävla känslan, det tar både tid, kraft och energi.

Finns så mkt som jag vill just nu. Australien som planerat, jobba/ plugga där, Barcelona, USA, eller till sthlm direkt och "stadga" sig, ska man säga upp sig, ta tjänste ledigt, inte göra nåtot utav det utan hoppas på att komma vidare genom PWC, men vem vet när det händer, kan ta 10 år, det kan ta 1 år.Plugga mandarin har också kommi upp som ett alternativ nu.. kanon om man vill jobba internationellt, som jag vill.
 
Men Vissa menar på att detta är ett "guld" jobb som jag har just nu, med tanke på att jag inte har någon utbildning. visst kanon att jag fakt fick det utan utb och allt...men ska jag vara kvar bara för det? för att jag till 99% aldrig kommer få denna chans igen.. men soo what?? finns ju hundra andra jobb, right? Jag är ung , 19 år, jag vill ha kul, vara fri, uppleva saker, se mig om i världen, träffa nya männsikor och knyta nya kontakter, möta olika kulturer.
Vill inte tänka när jag är 40 år- tusan, varför gjorde jag inte det när jag var ung.
Känner jag mig själv rätt kommer jag aldrig bli nöjd och aldrig trivas med min livssituation förrän jag gjort allt jag vill göra.

 Jag tror vägen till lycka, för mig just nu handlar om att göra precis det jag vill och känner för. Folk får säga precis vad de vill, att jag är dum i huvudet och allt var det är de tycker.
Med tanke på vad mina senaste inlägg har handlat om kanske det är dags att göra något åt det. Med tanke på vad jag brukar säga till folk så är det kanske läge för mig att göra precis samma sak..än att sitta här och tycka synd om mig själv! Guuuuud vilka problem man kan ha.. nästan så man skrattar åt sig själv, samtdigt som man tycker synd om sig själv..